Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/7/2/b/ungvuxen.se/httpd.www/wp-content/plugins/gallery-by-supsystic/vendor/Rsc/Menu/Page.php on line 228 GABRIELLA KRYSSBO – Ung Vuxen
Ung Vuxen
Om bloggen: Jag heter Gabriella Kryssbo, är 23 år gammal och har rötterna i Nybro, de småländska skogarna. För fyra år sedan flyttade jag till Umeå för att plugga. Dock siktar jag mot västkustens (läs bästkustens) härliga atmosfär inom en snar framtid. Vad kommer jag då skriva om? Jo, här kommer ni få läsa och ta del av alla de erfarenheter jag har samlat på mig hittills i mitt 23-åriga liv. Det kommer att handla om hur vi kan driva oss själva så hårt och långt i våra prestationer i livet att vi smäller in i den "klassiska väggen" i alldeles för hög fart. Hur det påverkar oss, och hur samhället inverkar. Det kommer också handla om hur jäkla starka vi är när vi reser oss upp, och börjar gå på vägen som ska ta oss tillbaka. Jag kommer att utgå från mig själv, mitt liv och bagage. Hur jag hamnade på botten och tog mig tillbaka. Idag, åtta år senare, har jag äntligen börjat hitta mig själv, och resan mot det liv jag vill ha har tagit sin början. Jag hoppas och önskar att jag kommer vara någons hjälp, inspiration, tidsfördriv eller något annat med det jag har att berätta. Vi förtjänar alla att må bra.
 
SMILE, LAUGH, HAVE FUN
Kramar Gabriella
058

Våga säga som det är

Posted on Leave a commentPosted in Blogg, Bloggarna, Gabriella Kryssbo

Något som jag har gjort och kanske många andra också, är att komma på en ursäkt för att inte medverka på en aktivitet, komma till jobbet eller slippa ta ansvar när det egentligen är att vi mår dåligt, har haft en panikångestattack eller något annat som gör att vi inte kan göra det vi tänkt. Det är så många gånger jag har dragit en vit lögn för att ”slippa” komma eller göra något. Klassikerna är att vara förkyld, sjuk, migrän, sjukt barn eller något annat som vi anser vara en godtagbar ursäkt för att vara hemma, när vi borde våga säga ”hej, jag har/hade … och behöver vara hemma idag”.

Det är lika viktigt att ta hand om sig och återhämta sig från det psykiska som en förkylning eller magsjuka. Psykisk ohälsa är en alldeles tillräcklig förklaring för att jag inte kan komma till jobbet eller aktiviteten. Det som tar emot för mig är att jag inte tycker att det är en tillräcklig ursäkt eller förklaring till att vara hemma, när det är det! En annan faktor kan vara att du inte tycker chefen skulle förstå dig, utan kan relatera till en förkylning mycket bättre. Att inte få ett ok eller förståelse för att vara hemma kan också vara något som gör att vi inte säger som det egentligen är.

Något som hör ihop med detta är hur vi använder dagen som vi har avbokat allt från. Hade du haft förkylning eller magsjuka gör du troligtvis inte särskilt många knop. Men så fungerar inte psykisk ohälsa. Det finns så många sätt att använda, det är väldigt individuellt. Det kan vara allt från att vara hemma och sova och äta något gott till att träna utomhus, lyssna på musik eller läsa en bok. Alternativen är oändliga.

Att återhämta sig från psykisk ohälsa och fysisk åkomma skiljer sig åt och vi ska inte säga eller döma någon som inte kommer när vi inte vet omständigheterna! Det viktigaste är att du vågar säga hur det egentligen är och spendera dagen så det blir så bra som möjligt för dig. Och våga säga hur det egentligen är, säga sanningen. För ju mer vi pratar om det, desto bättre blir det. Ta hand om dig själv först!

Kramar!

004 (3)

Ta vara på stunden

Posted on Leave a commentPosted in Blogg, Bloggarna, Gabriella Kryssbo

Några dagar hemma hos föräldrarna har varit alldeles underbart härligt. Fått umgås och njuta så mycket som möjligt mellan alla saker som ska göras. Det har blivit turer med pappas nya cab, friluftsteater i Kalmar med middag på Larmgatan 10, pratstunder, spelkväll, två nya tatueringar och härligt umgänge. Det är alldeles för långt mellan gångerna vi ses, men jag försöker ha det så bra jag kan när vi väl ses och umgås med hela familjen. När jag flyttar till Västkusten, då ska jag kommer hem oftare i alla fall. Men så länge jag bor i Umeå, så njuter vi rejält av de gånger familjen är tillsammans.

Kramar!

13901742_1706237596308898_1785561949_o 13843434_1706237589642232_1479644049_o 13682562_1706237542975570_1797369619_o

13682558_1706237592975565_386641387_o 13662670_1706237552975569_26734557_o 13639617_1706237546308903_679418003_o

13633300_1706237549642236_652649496_o 13844178_1706237599642231_20821112_o

MAr150

Det käraste jag har

Posted on Leave a commentPosted in Blogg, Bloggarna, Gabriella Kryssbo

Min familj. Lite dysfunktionell, men som jag älskar dem. Bilden är tagen fyra år sedan när mamma och pappa firade 15 år som gifta. En helt fantastisk dag. Det spelar ingen roll när bilden är tagen. Jag inser hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag älskar dessa människor. Älskar dem mer för varje dag. Mamma, pappa och lillebror.

Min familj, mitt hem. Där jag har fått växa och bryta loss. Prova nytt och göra om. Få vara mig själv. De har gett mig en uppväxt med minnen som har betytt så mycket. De har gjort allt för mig och skulle göra allt för mig. De finns alltid där, i vått och torrt. I toppar och dalar. Allt har de gjort, och det av omtanke och kärlek.

Jag inser mer och mer hur mycket tid, energi och kärlek de ha lagt ner på mig. Hur mycket de har gjort, bara för att jag ska må bra. Och trots alla dalar blandat med toppar vi har delat tillsammans, så vet jag att de skulle göra om det igen utan att tveka. Jag kommer aldrig kunna tacka eller gottgöra dem tillräckligt, men jag ska göra mitt bästa. Jag bär dem närmast hjärtat. För min familj är det käraste jag har.

Kramar!

008

I come alive with the summer

Posted on Leave a commentPosted in Blogg, Bloggarna, Gabriella Kryssbo

Sommaren, det är min årstid. Att få känna solens strålar mot huden, se fräknarna föröka sig i ansiktet, håret som blir solblekt. Värme, och en klarblå himmel. Kvällar tillsammans med nära och kära. Grilldoften, nyklippt gräs, sand mellan tårna och som skaver i sandalerna när jag går från stranden. Drinkar, nattliv och barfota. Skratten, blommorna, äventyren, kvällar jag aldrig vill ska ta slut. Jordgubbar. Midsommar. Ett gott glas vin eller en kall öl i kvällssolens varma sken, promenader. Fräknar, solblekt hår och solkyss hy. Krypa ner under en filten och kanske spela ett spel. Pratstunderna.

Ja, det talar sitt klara språk. Jag känner det. Jag vet det. Sommaren är min årstid.

Kramar!

041

När känslorna kryper på

Posted on Leave a commentPosted in Blogg, Bloggarna, Gabriella Kryssbo

Ja, idag och igår var en sådan dag. När allt känns jobbigt. Tungt. Omotiverat och det enda jag vill göra är att stänga ute verkligheten och krypa in i min egen bubbla. Slippa ta ansvar. Bara få vara. För mig själv, med mig själv. Slippa träffa någon, då min energi inte riktigt är fulladdat för det.  Och som ett brev på posten tränger tankarna och fram tillsammans med känslorna. Prestationsångesten knackar på axeln och berättar alla måsten jag har. Alla saker jag måste göra. Att jag måste göra dem bättre än alla andra om jag ska vara värd något. Andra är så mycket bättre på allt än mig. Att det alltid finns någon som är bättre. Att jag nog inte är så bra, bara hobbyduktigt.

Ja, det är ju alltid mig själv jag är hårdast och elakast mot. Aldrig någonsin i mitt liv att jag skulle säga detta till någon annan. Men hur kommer det sig då att vi säger detta till oss själva? Var rädd om dig själv. Ta hand om dig själv. Säg snälla saker. Behandla dig själv med respekt och kärlek. Jag behöver lära mig det. Jag är inte där än. Så, ställ dig framför spegeln och säg något vackert och snällt till dig själv. Det känns konstigt i början men när du säger det högt träffar bättre och starkare. Du får aldrig glömma att du är vacker på ditt egna unika sätt.

Kramar!