Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/7/2/b/ungvuxen.se/httpd.www/wp-content/plugins/gallery-by-supsystic/vendor/Rsc/Menu/Page.php on line 228 SOFIE GULLHOLM – Ung Vuxen
Ung Vuxen

Om bloggen: Jag är 25 år gammal och är född och uppvuxen i Strömsnäsbruk i Småland. Jag bor idag i Helsingborg tillsammans med min sambo. Jag arbetar som fastighetsmäklare i Lund och brinner för träning och inredning. Efter att ha varit sjukskriven för utmattningssyndrom är jag påväg tillbaka till arbetslivet. Jag skriver om min resa, min väg tillbaka och utmaningarna på vägen. Genom att ge en ärlig bild av stressen och utmattningens baksidor hoppas jag kunna öka förståelsen och kunskapen om unga människor och psykisk ohälsa och inge hopp åt andra i #generationprestation.

Love Sofie

img_3162

De små sakerna

Posted on Leave a commentPosted in Sofie Gullholm

Med en vecka ledigt tills jag går på nya jobbet på Folksam kan man verkligen kalla mig mellan två jobb just nu! En oerhört skön känsla där jag varken vill eller KAN ta ett jobbsamtal eller svara på ett mejl- utan bara är. Och vet ni vad det bästa är? – Jag räknar inte ens timmar och dagar på det sätt jag så många gånger tidigare gjort under ledigheter. Jag är inte alls stressad över att jag börjar jobba på måndag och att det redan är onsdag! Nej, jag njuter faktiskt.

Jag tror att detta är kroppens sätt att visa hur bra jobbytet är-  och jag känner mig så spänd och glad inför nya jobbet på måndag! 

Vad jag märkt den senaste tiden är att jag nu sakta men säkert börjat glädja mig över de små sakerna i livet igen. Som igår när jag skulle ta tåget upp till Linköping för att hälsa på bästa vännen Amanda- och kom på mig själv att ha fjärilar i magen kvällen innan för att det skulle bli kul att åka tåg, läsa en bok och koppla av. Eller som på tåget när Amanda skickar att vi ska äta kräftor och dricka vin på kvällen- då blir jag sådär löjligt glad i magen! 

Det kan låta som bagateller-  men herregud vad jag har saknat den där pirrande glada känslan i magen. Alla de gånger i våras och somras när jag var helt blank i humöret, när jag inte orkade se mer än en timme framåt, när det kändes jobbigt att ens klä på sig kläder och gå upp från sängen – då kunde jag inte ens tänka tanken att den där känslan någonsin skulle komma tillbaka. Men äntligen- äntligen tar den sina första små steg framåt. Och när kan det kännas mer välbehövligt än efter förra veckans ångest och pms?💃🏻

Idag ser jag fram emot att röra mig hem mot Skåne igen och pussa på sambon min.

Varje litet steg räknas! 

img_3161

Toppar och dalar

Posted on Leave a commentPosted in Sofie Gullholm

Efter en tid med mycket glada känslor och nervositet så fick jag i veckan känna av ångesten… Den i kombination med pms- sådär lagom kul. Tror att min ångest sattes igång av det faktum att detta var min sista vecka på mitt jobb- och därmed också sista dagarna som mäklare. Har funnit det så svårt att förklara för folk i min närhet varför jag inte kunnat vara riktigt glad. 

”Ja men nu har du ju tagit steget mot att byta, nu måste du ju känna dig så glad,  så lättad?”

Det tycker jag också hade varit det rimliga. Men tyvärr funkar ju inte mina känslor och min kropp på det sättet alltid, allting är inte rimligt eller enkelt förklarat. Att jag är riktigt riktigt glad och förväntansfull över mitt nya jobb gör det inte lättare att gå igenom sista veckan, att säga hejdå till alla underbara kollegor, eller att hålla i sin sista kontraktsskrivning eller tillträde. De känslor som bubblar upp i en helt plötsligt säger en att mäklare är världens roligaste jobb, är detta verkligen rätt? Självklart vet jag i grund och botten var jag står- och hur lättad jag är över att göra en nystart i en ny bransch. 

Men att ständigt intala sig detta under en vecka med stormiga känslor blir ju inte enklare med jordens jobbigaste pms, ett tillstånd där jag vill gråta för ingenting eller bara gå och lägga mig under ett täcke. Jag har verkligen fått känna på hur ångesten blivit bästa kompis med pms:en och gjort den sällskap för att förstärka mina negativa känslor och tankar.

Jag är i vanliga fall en väldigt positiv person. Men sedan sjukskrivningen har perioderna då jag varit mer negativ ökat. Jag har allt oftare tänkt katastroftankar och fått ångest av det. Att vända detta kan låta enkelt – det är väl bara att börja vara mer positiv? Tyvärr har jag fått känna på att så inte är fallet, det tar tid- och kräver mycket av mig. 

I helgen när jag var med sambon Henrik och två kompisar på Kiviks Marknad på Österlen kände jag dock ett genombrott- solen sken, värmen slog mot ansiktet. Och under hela dagen har jag inte känt stress, att jag kollat klockan,  eller planerat vad jag ska göra av minuterna och timmarna som är kvar av dagen. Nej- jag strosade planlöst runt bland äppelodlingarna, skrattade och skojade, kramade om Henrik. Och herregud vad mycket energi denna dagen gett mig! Det är så värt att kämpa på- för det här kommer bli bra! 

Hur gör ni för att vända negativa tankar till positiva, några bra förslag- stora som små? Mitt bästa är en promenad utmed havet, andas salt luft och bara lyssna på vågorna mot stenarna. Då känner jag mig fri.💕

image

Förändringar på gång

Posted on Leave a commentPosted in Sofie Gullholm

Att stå inför ett vägskäl i livet…

Att inse att det yrke som man en gång valde som sitt och som var så sjukt kul inte längre passar mig. Att hantera den skam och ångest som dyker upp i bröstet. Så har det känts för mig sedan ett tag tillbaka.

Det började när mina utmattningssymtom blev fler och fler och stressen i musklerna inte släppte, oavsett hur länge jag sov. Tanken på att jag kanske skulle testa söka nytt jobb. Och inte bara nytt jobb som i att börja mäkla i Helsingborg istället för Lund. Nej, tanken på att faktiskt helt och hållet byta bransch. En sjukt läskig tanke som bara växte sig större och större med tiden. Mina tankar rörde sig mot försäkring-bank eller uthyrning av bostäder. Jag var riktigt skeptisk i början, men tänkte att ”det kan väl inte skada att gå på lite intervjuer”. 

Nu kan jag alltså äntligen gå ut och berätta att jag om några veckor börjar på Folksam i Helsinborg istället! Visst, jobbyten är inte ovanliga och definitivt inte konstiga i sig. Men för mig är detta ytterligare ett steg mot att inte låta prestationsprinsessan inom mig vinna i längden. Att faktiskt våga erkänna för mig själv att mitt jobb inte passar mig längre. Mina samvetskval har rört allt från att jag varit rädd för att slösa bort min utbildning, till att jag fått ångest för att lämna min nuvarande arbetsplats där mina kollegor gett mig sån kärlek och stöd under min resa. 

Till sist har jag landat i att jag, bara JAG, är den som nu måste ta ett beslut och vara stolt över det. Jag kan inte komma ihåg sist jag var så här glad och lättad- min värk i muskler och leder har lättat sen jag skrev på anställningsavtalet. Och jag tolkar det helt och hållet som att min kropp håller med mig- det här är helt rätt beslut. Allt jag från början älskade med mäklaryrket och som drog mig till det; provisionslön, oregelbundna tider och mycket flexibelt schema- är nu det som drar mig bortåt. Min yrkesidentitet är väldigt stark och jag har under de senaste sex åren – från det att jag påbörjade min utbildning- identifierat mig som mäklare. Att nu lämna det känns både fantastiskt och riktigt läskigt. 

Om jag kunde trösta mig själv och lugna mig skulle jag säga:

Sofie – jag gör det här för dig, för din kropp och ditt välbefinnande. Framtiden är din. 

Ta hand om er därute!

Love Sofie 

14303742_10211021514361936_1450407869_o-2

Att vila sig frisk

Posted on Leave a commentPosted in Bloggarna, Sofie Gullholm

Har haft två dagar hemma från jobbet pga att världens förkylning bestämt sig för att det var kul att härja just nu. Jag har en tendens att bli riktigt raspig och hes i halsen när jag är sjuk… Någonting som går sådär att kombinera med mitt yrke som till 90 % består av att prata med människor, såväl i verkligheten som i telefon. 😉

Jag började fundera under dagen idag på varför jag hade en sådan rastlös känsla i kroppen. Och kom på att det beror på att jag faktiskt för en gångs skull valt att lyssna på min kropp som imorse sa nej till att gå tillbaka till jobbet. Efter att igår ha bestämt mig för att stanna hemma hade jag redan bestämt mig för att jag under inga omständigheter skulle stanna hemma idag också. Skillnaden idag var att jag faktiskt stod upp för mig själv – och stannade hemma, för att vila. Den där lilla känslan av obehag och rastlöshet i kroppen beror troligtvis på att jag är riktigt ovan vid att göra det som egentligen är det bästa för mig, och inte för kunden som jag ska träffa egentligen. 

När jag kommit såhär långt börjar jag också fundera över varför jag tidigare stressat tillbaka så till jobbet att jag ansett att inget under feber ska stoppa mig från att gå till jobbet? Varför denna stress? Jag vet att det beror på att jag tänkt att jag varje dag ska jobba till 190 %- utan undantag. Min terapeut sa en gång i somras till mig att när jag väl gått igenom och kommit ur min utmattning så kommer jag inte vara exakt likadan som tidigare. Jag inser nu mycket väl vad hon menar. Även om jag ser ut som samma person, har samma humor som tidigare och älskar samma personer som innan, så förstår jag hur snett mitt fokus tidigare varit… 

Hur kunde jag tro att världen skulle stanna om jag inte jobbade över minst två timmar varje dag? Hur kunde jag tro att mina kunder skulle kräva svar på telefon efter sju på kvällen, eller innan åtta på morgonen? 

Min största utmaning har alltså varit att identifiera vad jag vill göra, hur jag vill leva mitt liv. Inte helt enkelt- men åh vad jag känner att jag tagit steg framåt efter denna förkylning! Jag sa ju faktiskt idag nej till min prestationsprinsessa och sa JA till vad min kropp ville! 

På tal om att ta det lugnt så ser ni på bilden min favoritvinkel i lägenheten. Älskar hur ljuset kommer in genom balkongdörrarna och harmonin som jag känner när jag är hemma och bara kan vara.
Tjejmilen som jag skrev om i förra inlägget gick hur bra som helst – mer om det i ett annat inlägg! 😀

Njut av torsdagskvällen!

Love Sofie

image

Tjejmilen

Posted on Leave a commentPosted in Bloggarna, Sofie Gullholm

Om några timmar är det dags!

Jag och Henrik, min sambo, kom upp till Stockholm redan igår kväll. Jag har egentligen inte varit så nervös under veckan för loppet, utan verkligen intalat mig själv att det här ska bli så himla kul. Jag har bestämt mig för att putta bort prestationsprinsessan på ena axeln som manar till prestation och tid- och låter bara den mer avslappnade versionen av mig komma till tals. Jag har bestämt mig för att låta känslan styra loppet och vet ni vad – jag ska bara ha kul (även i de tuffaste backar då jag antagligen kommer önska att jag hade något annat intresse istället) 😉 

För att hjälpa till att peppa mig själv så har jag skapat en spellista som jag döpt till tjejmilen och som ska gå varm i lurarna under tiden. När jag går igenom musiken inser jag att den är sjukt blandad- allt från Pitbull, Coldplay och Beyonce, till Håkan Hellström och Veronica Maggio. Vissa låtar är så individuella och betyder så mycket att jag vet att de kommer ge mig en sån oerhörd styrka. 

Och om jag hade fått välja ett ledmotiv som symboliserar min Tjejmil idag så är det

🎼 ”Din tid kommer” med Håkan Hellström

För vet ni vad? Nu är det faktiskt min tid!

Love Sofie