Vår allas älskade Cecilia

 Du finns inte längre hos oss och du efterlämnar ett stort tomt hål i våra hjärtan. Du var en sann kämpe. Du kämpade länge med den psykiska ohälsan och du har fått gå igenom något som de flesta inte ens kan föreställa sig. Du orkade inte längre kämpa och den psykiska ohälsan tog dig ifrån oss. Det är så fruktansvärt orättvist att det är de finaste stjärnorna som försvinner först från jordelivet.

Det var meningen att du skulle vara en av grundarna till att skapa vårt nätverk för unga vuxna som lider av psykisk ohälsa. Vi använder vår sorg för att fortsätta att kämpa med projektet som du påbörjade och hade stora drömmar om för att vi vill hedra ditt minne. Sorgen ger oss en glöd att fortsätta det projekt som du var med att starta upp.

Vi ber nu dig att hjälpa oss att uppfylla Cecilias dröm, en dröm om att bryta det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa i dagens samhälle. Hjälp oss att hjälpa andra till minne av Cecilia! Du kan stödja Ung Vuxen #Generation Prestion både som privatperson och som företag. Varför inte följa oss på våra sociala medier, sprida ordet om Ung Vuxen vidare till dina nära och kära eller köpa något i vår webshop? I webshopen hittar du exempelvis armbandet ”Choose life”. Ingen mer ska förlora sitt liv till följd av en kamp mot psykisk ohälsa. Stöd oss för att vi ska kunna anordna träffar och möten för personer i vårt nätverk. Möten där syftet är att lyfta upp ämnet psykisk ohälsa till diskussion och att ingen ska känna sig ensam i sitt mående. Vi arbetar för att anordna föreläsningsdagar och andra tillställningar för att sprida budskapet att det är dags för psykisk ohälsa 2.0. Det tabu som finns om psykisk ohälsa måste brytas! Vi ska framåt!

Cecilias drömmar och kärlek kan inte beskrivas på något bättre sätt än från henne själv. Dessa vackra ord skrevs av Cecilia nära i tid innan hennes bortgång:

”Obehagskänslor som ångest, stress och människoätare vill ha monopol på dina känslor av välbehag. När obehaget utesluts blir den ilsken och förvirrad. Obehaget vill ha monopol på dina känslor av välbehag. Om du inte känner dig tillräckligt tillräcklig. Om det gör ont, då kanske du borde ändra dig mer? Bara lite till?”

Cecilia hade en lösning- att alla tillsammans ska bygga finfina rum högt uppe bland trädkronorna.

”Rum där obehaget äger inte tillträde. Rum som vi inreder själva. Rum där vi sätter på oss hörlurar och sätter på favoritlåten på repeat. Så att vi inte hör något oljud. I rummet får man dansa. Eller vila. Skrika, elda eller titta. Klä av sig naken utan hat. Bjuda någon på soppa eller andas nos mot nos med en hund. Eller gråta i trygghet i sitt egna rum. Rummet ska få vara heligt. Där ska alla tillsammans hålla vakt! Och ingen ska få säga till den som är där inne i sitt eget rum att hen inte duger. Och den som har byggt ett eget rum ska få Nobelpriset.”

Vem vet? Kanske sitter Cecilia någonstans där uppe i trädkronorna och vakar över oss?

 

 

 

Några ord från Malin...

Tack för att du delade med dig av hela dig till mig. Det har varit en ära att få dela både dina dalar och toppar med dig och allt däremellan. Vissa perioder beskrev du som att ett tyst drama pågick inom dig och att du kände dig som på vansinnets rand. Att du inte vet visste vem du är och vad du kände. Att du grät hela tiden och kände för många intryck. Och att nästa dag kunde du vara alldeles orimligt glad. Du berättade att du kommer att göra en framgångsrik karriär och att du kommer att vara omringad av kärlek. Att du såg målbilder flasha förbi i ditt huvud där du hoppar ur en taxi med en portfölj på väg till ett viktigt möte, samtidigt som att du är snyggast på stan. Att du driver projekt och ständigt är påväg mot nya spännande utmaningar. Att det kändes som att det verkligen kunde vara du en dag. Och att du var SÅ beredd på att lägga ner allt jobb som krävdes. ”I wanna be on top”.Nästa dag beskrev du dig som ett trassel i människoskepnad och visste inte hur du skulle processa allt. Du fann inget sätt att bekämpa dina demoner men jag vet att du mer än någonting annat hade en vilja att hjälpa andra att övervinna sina demoner. Just därför kommer du alltid I mina ögon att vara framgångsrik. Du har redan gjort en karriär, genom din kärlek till andra personer.

Cecilia beskrev sig själv som en ordakrobat. Jag beskriver henne som den mest omtänksamma generösa person jag har fått äran att träffa. Hennes ordakrobatik och hennes omtänksamhet och generositet gjorde de finaste beskrivningar. Hon var mycket noga med att ge, ge och åter ge kärlek till sina nära och kära. Hon skrev de finaste saker:

”Du förstår inte hur mycket du betyder för mig. Du är min fristad, min inspiration, min tröst, min själsfrände, min motivation, min solstråle, min glädje, mitt hopp, min energi, mitt bultande hjärta, min livsglädje, min syster, min bästis, mitt vilda smultron en solig dag, min pepp, min bollplank, mitt andningshål, mitt spännande avsnitt i en serie man har längtat efter hela veckan, min lyx, min uppfriskande dusch efter en lång svettig dag, mitt mentala utbyte, mitt stöd, min ro, min flykt. ”

Cecilia använde ofta ord som glitertuss, strössel, och sockertopp om sina vänner. Hon hade ett ordförråd som ingen hade. Jag hoppas att Cecilia kände sig så älskad av mig som jag blev älskad av henne. Du såg fina egenskaper i alla, du älskade villkorslöst och spred så mycket energi och skratt. Du berörde alla du träffade på ett eller annat sätt. Du var en generös vän som delade med dig av dig själv, ditt liv och dina visioner. Du var driven och engagerad, speciellt för ämnet psykisk ohälsa. Du är min största inspiration och förebild.

När vi ses igen, i trädkronorna, gör vi det utan alla krav och normer från samhället.

 

Älskade Cecilia, jag kommer alltid att minnas dig. Världen kommer vara så mycket tommare utan dig.

 

cissi 200